Dressyrkonstens siste mohikan

Skrivet av Elisabet Hoff 03 maj 2009

* Dressyr

Skicka artikeln till en vän
Relaterade artiklar
Från Cadre Noir till Flen
"Domarna följer inte reglerna"

Han hade vinnaren sist och slutade döma dressyr. Nu är den pensionerade Cadre Noir-chefen Christian Carde, istället debattör med hjärtat i den klassiska skolan och känner sig som den siste mohikanen.

Sporthästen träffade Christian Carde under hans senaste besök i Sverige där han har en grupp elever på Jällsjö gård utanför Flen.

Han är verkligen en främmande fågel i den sörmländska skogen. Klassiskt superelegant som den fransman han är, i skinnskodda jordphurs med matchande mockaboots, pullover och ridrock. Givetvis utan en enda fläck.

Han är vänlig, lågmäld och skämtar gärna. Inte alls någon självsäker besserwisser. Snarare lite försiktig. Och inte märkbart bitter.

"Jag känner mig lite som den siste mohikanen", säger han med ett stort leende.

Men han har en mission, och det är att bevara harmonin och lättheten i ridningen. För det ändamålet har han bildad Internationel Dressage and Equitation Association For Lightness.
Som en missionär

”Vi är några som tycker att vi har något att säga och att göra. Vi är som missionärerna”, säger den numera pensionerade chefsberidare från Cadre Noir i Saumur som gärna använder ordet harmoni.

Den tidigare landslagsryttaren och tränaren för Frankrike, Christian Carde, är inte ensam om att kritisera och debattera dagens tävlingsridning och bedömningen av den.

Efter OS i Hongkong avsattes som bekant hela den internationella dressykommittén och debatten var het om Isabell Werths silver på en stegrande Satchmo. Men medan den nya kommittén tittar på hur man kan modernisera bedömningen slåss Christian Carde för ridkonstens ursprungliga tanke.

”Problemet är att man inte ställer kärnfrågorna”, säger han.

”Reglementet är bra. Men idag har vi en ridning och en bedömning som inte stämmer med reglementet. ”
Något är fel

Själv slutade han döma som internationell domare för några år sedan.

”Det var på en tävling i Ryssland. Jag hade vinnaren sist. Då insåg jag att jag inte ska döma mer”, berättar han och skrattar.

Frågan är, enligt Christian Carde, om man ska ändra reglementet eller ändra ridningen och bedömningen.

Just denna fråga har han nyligen ställt i ett brev till dressyrkommittén i FEI . Men han förväntar sig inget svar. Den här gången heller. (Läs delar av brevet i artikeln nedan.)

För trots välformulerade debattartiklar, bland annat i franska L´Eperon, och medverkan i Global Dressage Forum tillsammans med Klaus Balkenhol, har hans synpunkter inte fått något märkbart gehör i beslutande instanser.
Spektakulär dressyr

Christian Carde menar att träningsmetoderna och synen på hästar har förändrats de senaste tjugo åren snabbare än vad reglerna gjort.

”Tävlingsdressyren har blivit mer spektakulär än harmonisk. Är vi glada och nöjda med den sortens ridning eller inte? Det är viktigt att kunna svara på det eftersom det är tävling som för hela sporten framåt, även aveln.”

Enligt Christian Carde är många av topphästarna idag inte lösgjorda och harmoniska och kan därför inte gå i samling. Han pekar bland annat på bristen av självbärighet, form där nacken inte är högsta punkten och piskande svansar.

Liksom Klaus Balkenhol är Christian Cadre mycket oroad över att hyperflexion sprids som träningsmetod. Han anser att överböjning av halsen borde förbjudas på tävlingsplatser, även under träning och uppvärmning.
Hästar bryts ner

Faran är att mindre skickliga ryttare tar efter, menar han.

”Då är metoden en katastrof. Hästarna får skador i halsen och hundratals bra hästar bryts årligen ned på detta sätt.”

”Men allt måste gå så snabbt nu. Tid är pengar.”

Christian Cadre riktar i sitt senaste brev in sig på artiklarna 419 och 401 i FEI:s dressyrreglemente.

Artikel 419 handlar om tanken med dressyrtävlingar som formulerades 1929; att skydda ridkonsten från avarter och bevara renheten i grundprinciperna till kommande generationer.

Artikeln 401 beskriver dessa grundprinciper och syftet med dressyr som det en gång är tänkt. Nämligen att utveckla hästen till en ”happy athlete” genom harmonisk utbildning. Resultatet blir en lugn häst, välgymnastiserad, uppmärksam och villig, i perfekt samförstånd med sin ryttare. Hur detta yttrar sig finns noggrant beskrivet i artikel 401.

Lisa Hoff