Hubertus Schmidt,, första landslagsträningen

Lägre och längre i nacken. Under sin första landslagsträning i Sverige återkom Hubertus Schmidt ständigt till denna uppmaning. ”Det är mycket viktigt att kunna variera formen”, säger han.

Hubertus Schmidt är ytterst noga med att hästarna ska vara avspända och utföra sina uppgifter på ett naturligt och lätt sätt. Hans instruktioner i Ericsberg i helgen var inget undantag.

Så fort en häst blev spänd och ovillig fick ryttaren backa tillbaka och inte försöka på nytt innan hästen hade hittat harmonin igen. Och pling, gång på gång blev förändringen påtaglig.

Gunilla Byströms Quite a Miracle (e.Quite Easy-Irco Marco) blev till exempel mycket upprörd över försöken till piaff och ville hellre stå på bakbenen än att trampa. På söndagen fick Gunilla lägga ner formen och ge ordentligt med tygel och efter en stund började stoet trampa av sig själv och ville knappt sluta.
Inte bara här

Att sänka nacken och sträcka ut den var något som i princip alla ryttare fick göra för att få sina hästar att spänna av och jobba genom ryggen. Bli genomsläppliga som det heter numera.

”Höga spända nackar är ett problem hos de flesta dressyrhästar ”, säger Hubertus Schmidt.

”Därför måste ryttarna tänka mer på att lägga ner formen än att ta upp den. Höja formen ska man göra på hästar som själva vill vara låga, och tvärtom.”

Enligt Hubertus Schmidt rider 90 procent av alla dressyrryttare med sina hästar i en ensidigt för hög form.

”Så är det överallt, absolut inte bara här. Det viktiga är att kunna variera formen upp och ner. Det är inget speciellt för träningen med svenskarna.”

Lisa Hoff